Mytologins kennel har i dagsläget främst uppfödning av brukshundrasen HOVAWART "Hoffe" men vår plan är att utöka med även CENTRALASIATISK OVCHARKA "CAO" och NOVA SCOTIA DUCK TOLLING RETRIEVER "Tollare".

Hoffen är en av de friskaste raserna i brukshundsgruppen. Rasen är inte så stor till antalet, de senaste åren har det registrerats runt 100-150 valpar årligen. Rasen har tre godkända färger: Blond, Svart och Svart med tecken. Hoffen är med på alla äventyr och fungerar bra inom hela Svenska brukshundklubbens kurs-/tävlingsutbud och inom försvarsmaktens bevakningsuppdrag. Den är otroligt anpassningsbar och en ypperlig följeslagare både i svampskog, på löprundor och även på segelsemestrar. För en hoffe är det bara ägaren som sätter begränsningarna.

Ovcharka är en herdehund från Asien/Ryssland där de under årtusenden levt med nomader och hjälpt till med bevakningen av både människor, egendomar och betesdjur. Rasen är mycket ursprunglig och frisk. Det är inte en hund som passar i händerna på vem som helst, utan kräver en ödmjuk och ansvarsfull ägare. Deras ursprung gör att de inte lämpar sig som lägenhets-/storstadshundar utan helst bör de bo på sådant sätt att de kan arbeta på det sätt som de utvecklats för. Med rätt ägare och arbetsuppgifter så blir det en hund utäver det vanliga.

Tollaren är en sprallig jakt/arbetshund, den påminner om hovawarten men saknar alla hovawartens (ibland) jobbigare sidor med dominans, humör och sin större storlek. Det går nästan att säga att Ovcharka, Hovawart och Tollare är som tripp-trapp-trull både till storlek och till sätt. Alla med sin charm och med sina fördelar.

Jag som har kenneln heter Lisen Burmeister. Jag bor på landet utanför Uppsala tillsammans med min make, våra barn samt ett helt gäng olika djur. Just nu bor tyvärr ingen Hovawart hemma men jag har flera ute hos fodervärdar inför kommande avelsplaner. De hundar som finns hemma nu är en Ovcharka och en Tollare.

Jag har studerat biologi i fem år på Sveriges Lantbruksuniversitet med inriktning mot genetik, avel, djurhållning, sjukdomar och har en examen i husdjursvetenskap. Nu gör jag mitt examensarbete för att även erhålla en Master inom samma ämne. Tidigare har jag jobbat som djursjukvårdare på ett par olika veterinärkliniker, bland annat Regiondjursjukhuset Strömsholm. Då min universitetsutbildning är inriktad mot djuravel så har jag stor nytta av det i mitt avelsarbete.

Hälsa, avel och genetik ligger mig väldigt varmt om hjärtat och jag ser min avel av hovawart ur ett längre perspektiv än bara till den kull valpar som planeras för tillfället. Vill du prata hälsa, avel, genetik ur ett allmänt perspektiv eller specifikt hovawart så är du mycket välkommen att kontakta mig.

Min strävan i min uppfödning är att föda upp hundar friska hundar med en funktionell anatomi som fungerar på det sätt som rasen/raserna är avsedd. Har hunden en bra mentalitet så får utseendet komma i andra hand. Visst måste den alltid uppfylla rasstandarden på ett godkänt sätt men den behöver inte vara bäst på utställningar. Exteriör är för övrigt relativt enkelt att "avla fram" då den styrs av betydligt färre gener än mentaliteten. Det innebär även att det är betydligt svårare att återfå en stark och stabil mentalitet om den en gång gått förlorad. Hälsa och friskhet är givetvis något man aldrig får tumma på.

Alla raser har "sina" sjukdomar och en av dessa som hoffen har är en förhöjd risk för hypotyroidism, en autoimmunsjukdom som innebär att sköldkörteln attackeras av det egna immunförsvaret och bryts ner. Idag vet inte forskare/veterinärer hur sjukdomen nedärvs, bara att den med största sannolikhet är ärftlig. Genom blodprov kan man oftast skilja sjuka individer från friska. Nackdelen med blodprov som bara mäter hormonhalterna i blodet är att det inte är 100 %-igt. Exempelvis kan sjuka hundar som medicineras, inte skiljas från friska hundar och friska hundar som drabbats av andra sjukdomar, kan utifrån blodprovssvaren tolkas som sjuka. Det viktigaste i urvalet av avelsdjur är dock inte att finna friska respektive sjuka djur (eftersom även utan blodbrov går det generellt att urskilja de sjuka djuren) utan att finna de djur som bär på gener som innebär att deras avkommor har ökad risk att insjukna. Just nu pågår ett projekt på SLU för att finna en markörgen för sjukdomen. Eftersom jag pluggar på SLU och har föreläsare som är inblandade i projektet så kan jag följa det på ett nära håll och få ta del av de resultat som de fått fram redan idag, vilket är oerhört intressant. Det finns väldigt mycket kunskap om genetiken kring detta redan nu, även om projektet inte är klart, vilket självklart är spännande att få ta del av!

För att få en så bred och objektiv bedömning som möjligt av min uppfödning ställer jag vissa krav på mina valpköpare. Dessa är; att röntga höfter, att deltaga på mentalbeskrivning och korning samt minst en utställning. Detta är något jag begär att alla ska göra. Anledningen är att jag vill ha en objektiv bedömning av min uppfödning för att fortsätta föda upp friska hundar med kvalité.

Problem med ledernas utveckling, främst höftledsdysplasi och osteochondros, är defekter som drabbar de flesta raser. Allt pekar på att dessa defekter har en så kallad kvantitativ nedärvning. En nedärvning som kräver att man, utöver avelsdjuret, behöver ha kännedom om så många släktingars status som möjligt för att kunna beräkna och minimera risken för ledproblem. Att se om en hund har höftledsdysplasi kan bara en veterinär göra efter att ha läst av hundens röntgenplåtar. Det räcker inte med att titta på hunden och säga att den "ser frisk ut" eller att den "aldrig har haltat", därför kräver jag höftledsröntgen på alla mina uppfödda hundar. (Röntgen sker när hunden fyllt 1 år.)

Mentalbeskrivning (MH) och mentaltest (korning) är ofta ett bra sätt att använda sig av för att få grepp om hundens personlighet. MH gör man oftast när hunden är mellan 12-18 månader och korningen görs när hunden är mellan 18-48 månader. Skillnaden mellan MH och korning är att MH beskriver hundens reaktioner i en intensitetsskala medan man under korningen bedömer hundens egenskaper, reaktioner och förmåga att hantera olika situationer utifrån ett ideal. De båda testerna kompletterar varandra bra och rätt använt kan man få en grunduppfattning om hundens ärftliga egenskaper. Även en oinvigd kan se att det finns en ärftlig faktor då en hel kull vuxna hundar (2 till 4 år gamla) testas på korning och beter sig likvärdigt i momenten. Dock kommer en stor del miljöpåverkan och effekter av funktionärer under själva testet som gör att den halvtimme som testet tar av hundens liv inte ensamt ska fälla ett fullständigt avgörande men det är en viktig del att väga in inför avelsbeslut. Att bara förlita sig på hur hunden beter sig i vardagssituationer är förrädiskt då även en osäker och ängslig hund många gånger visar på goda beteenden i en miljö som är invand och trygg. 

Den exteriöra kvalitén är enklare att få en helhetsuppfattning om, den är ju på utsidan. Dessutom är jag utbildad exteriörbeskrivare på hoffe, men jag vill ändå få den officiella "stämpeln" på hundens kvalité som en utställningsdomare ger. Av den anledningen vill jag att hundar från min uppfödning visas på utställning minst en gång.

Valparnas levereras med Svenska Kennelklubbens köpeavtal, med stamtavla/registreringsbevis från Svenska Kennelklubben, veterinärbesiktningsintyg, vaccinationsintyg, ID-märkt samt med skötselråd och tips.

Kenneln har erhållit flera Korningsdiplom från SBK både för uppfödningen och även för flera av våra avelstikar.

Du som köper en valp hos oss är alltid välkommen att ringa eller hälsa på när du har frågor eller behöver tips eller hjälp. Vid behov har vi även kurser och träningsträffar.

Björklinge 2016
/ Lisen Burmeister